RÅ-namn

Rå-namn på platser

Obs: Det här är ett levande dokument som jag ändrar allt eftersom ny information kommer till/ Agneta författare till boken Där mörker möter ljus – en resa i kvinnohistoria

Traditionell ortnamnstolkning RÅ-namn

Rå betyder enligt de flesta ortnamnstolkare område, härad (myndighetsområde), råmärke, rågång, råda över, område, maktord som antagit territoriell betydelse. En del ortnamnstolkare kopplar ordet till myrmark

Alternativ tolkning

En ”Rådare, feminin form ett ”Rå”, är en samlingsbenämning på mytologiska väsen av olika slag som råder och vakar över sina respektive domäner, exempelvis skog eller berg. Ordstammen Rå är samma som finns i skogsrået, bergsrået o.s.v. Vanligtvis betecknas de som feminina medan rådare kan vara av båda könen. Samiska har ett begrepp för liknande väsen som heter radie.

Det kan även betyda den gudom som råder. Gud råder över människan. Bergsrået råder över berget, skogsrået råder över skogen ovs…

Nordingrå

Kan Nordingrå vara tillägnad vindens eller vattnets rå och ha sitt namn uppkallat efter t.ex. Nordanvindens gudinna (eller rå). Nordingråfiskarna kallar vinden för Nordan enligt en fiskare i trakten. Beteckningen Nordan är feminin (maskulin form Norden). Området hade många fiskare och om man Googlar och söker på internet efter ordet Nordanvinden ser man att fiskarna även i nutid har stor respekt och är rädd för denna vind.  Det finns otaliga berättelser i området om fiskarnas respekt för havet och vinden och deras relation till den stora jungfrun som man trodde rådde över havet. Kan Nordingrå fått sitt namn efter den stora havsjungfrun? Eller vindens rå.

Det finns en anteckning från 1854 från lantmätare Karlsten som återger vad som sägs i bygden om namnet Nordingrå och där refererar han till guden Njord. På 1800-talet trodde man inte på kvinnliga gudomar och de var så gott som helt uteslutna ur ortnamnstolkarnas beskrivningar.

Multrå

I svensk folktro finns det många föreställningar och riter kopplade till nötkreatur, främst till de mjölkande korna. Det fanns riter, ramsor och formler att använda vid så gott som alla tillfällen såväl kristna som hedniska. Ordet mul (muldjur) användes redan på 1600-talet för ko. Kon är det högsta djuret i fornordisk mytologi. Kan Multrå ha fått sitt namn efter nötkreaturens rå?.

En del ortnamnstolkare anser att ordet kan komma från Mullbäret som är hjortron. Thorsten Andersson har forskat på detta och Multrå hänger enligt honom inte ihop med hjortron ”multer” då ordet inte ingår i ångermanländsk dialekt. 

Bjärtrå

Kan den ”ondskefulla Bjäran” som fick kvinnor avrättade under häxprocessen ursprungligen ha varit ett kvinnligt väsen (ett rå) som man bad till för att få hjälp med mjölkproduktionen och som kyrkan senare förvandlade till ett ondskefullt redskap, ett litet nystan i djävulens tjänst? Mjölkproduktionen på medeltiden och långt där innan var på liv och död. Att misslyckas med den var en katastrof ofta med dödlig utgång. Sannolikheten att man har haft långt gående ritualer och offerceremonier till någon form av rådare/väktare för muldjuren är stor.

Se längre ner i texten under Storråberget om kristna tolkningar och omskrivningar  

Ortnamnstolkarna: Bjärtrå: socken i Ångermanland. (De) Bertradh 1344. – Efterleden – återgår på fornsvenska radh ‘bygd’ (→ härad). Förleden är snarast adjektivet bjärt, fornsvenska b(i)ærter ‘ljus, lysande’.

Vibyggerå

Kan namnet Vibyggerå betyda  ”Vi bygger åt den som råder” (den forntida gudom som råder)?

Säbrå

Siobar första kända namn

Ortnamnstolkarna har tolkat Säbrå som ”där sjöborna råder”. Det skulle lika gärna kunna vara Sjöbornas rå. Dvs den gudom som de som bodde vid sjön dyrkade

I området kring Härnösand har man sedan stenåldern livnärt sig på fisk, sjöfågel och säl. Enligt folktron hade de flesta djur ett väsen kopplat till sig dvs ett rå. En om möjligt vag teori är att ordet Säbrå vara en hyllning till Sälgudinnan då området varit bebott sen stenåldern och säljakten viktig? För att veta om de stämmer behöver man veta hur ordet säl uttalades på brons och järnåldern

En annan viktig sak om Säbrå är att platsen har haft ett antal järn och bronsåldersgravar som är borttagna bland annat ett gravröse på en berghäll  som Ekdahl i början av 1800-talet dokumenterade: ”På yttersta udden från Näs, i Säbråsjön, ligga 5 högar på en berghäll, sammansatte af jord, grus och sten, hvaraf en är 25 al. i diam (15 m) , 4 dito hög (2,4 m) och de öfriga mindre.”

Den största är alltså rejält stor. Det som gör den här informationen intressant är också att gravarna låg på en berghäll och då faller teorin om att det är det växande åkerbrukets fel att gravarna är borta. Någonting måste ha förorsakat det skulle bort. Man tar inte bort en storhög på 15 m i diameter utan anledning.

Obs! Detta finns inte med i fornlämningsregistret!

Alldeles vid gravröset finns en gård som har beteckning Stavgården.  Hur gammal beteckningen Stavgården är vet ingen de äldst levande personerna i bygden säger att namnet är gammalt. Riktigt vad en stavgård var för något är ingen överens om. Det som kan vara av intresse är att addera att Frejas prästinnor var stavbärerskor. Gutasagan som nedtecknades i början av 1200-talet säger nämligen om forntida religion att ‘Troþu menn a hult. oc a hauga. wi. oc. stafgarþa. oc a haiþin guþ’, dvs man trodde på hult och högar, wi och stavgårdar, och på en hednisk gud (källa Guteinfo)

Det som gör Säbrå intressant är platsen Fröland vilket t.o.m ortnamnstolkarna tror härstammar från Freja (Frö) när man letar efter Freja i landskapet ska man hålla utkik efter vissa ord. Svart – Katt – Skata – Skam – Jungfrun eller riktigt högkristna namn som t.ex. kyrkbordet, kyrkviken, Stora bönsanden osv.  Dvs man troligt försökt göra en drastiskt kristet tag över en plats som varit sett som ondskan. Freja var kristendomens stora hatobjekt.

I Frölandsområdet hittar du t.ex. Betlehem vid den heliga tjärnen Helgums tjärn. Du hittar även Skatan, Svartvik och Frölandsanden.

I Säbrå socken ligger Valnäs. Gudinnan Herns (Frejas) prästinnor kallades valor. Valnäs ligger under Hovsberget. Hov betyder Gudahus, och är sannolikt en kultplats från vikingatiden. Kan Valan ha bott vid näset? eller i Stavgårde?

Se även Valbo Gästrikland som härjats svårt under trolldomsprocessen. Kan Valbo betyd Valans bo?

En plats jag skulle vilja gräva djupt i är Gnesta i Sörmland som har många av dess beteckningar.

Gudmundrå

Är det troligt att den muntliga legenden om stormannen Gudmund som sägs vara begravd i en av Frånös storhögar har gett namn till Gudmundrå? Kan en muntlig legend överleva i 1500-2000 år utan att förvanskas?  Gravhögarna uppfördes sannolikt mellan Kristi födelse och år 550. Så vitt jag vet finns det inget nertecknat namn på en man som heter Gudmund som skulle ha haft någon avsevärd påverkan på bygden eller varit någon form av häradshövding/ledare eller liknande.

Mansnamnet Gudmund är av fornnordiskt ursprung och sammansatt av ord som betyder ”Gud” och ”beskyddare”.. Kan Gudmundrå betyda ”Där Gud råder”?

Ortnmanstolkarna: Gudmundaradh 1344. Efterleden -rå återgår på fornsvenska radh ‘bygd’ (härad). Förleden är mansnamnet Gudmund. Namnet, som alltså betyder ‘bygden som har Gudmund till ledare’, är ett av de få bygdenamn som har ett personnamn som förled.

Källa: Svenskt ortnamnslexikon. 

Ultrå

Ull, som betyder ”glans”, är en skidåkande jaktgud inom nordisk hedendom. Han är Tors styvson och Siws son. Det är oklart vem hans far är. Han är jaktens- och tvekampens gud och han tar sig fram på skidor eller snöskor. Hans attribut är hans sköld och hans främsta vapen är pilbågen. Han beskrivs som en vacker och reslig man i myterna.

Kan guden Ull gett namn åt Ultrå? Även Ullånger, Ullvik osv.

Nora

I boken om Nora socken kan man läsa att man tror att Nora ursprungligen hette Norrå det skulle i det här avseendet betyda Norets rå – Vattendragets (kvinnliga) gudom. Nor är ett avsmalnat vattendrag vilket stämmer helt överens med hur Nora ser ut topografiskt.

Trollmarken i Stöde

En kvinnlig jägare berättar att hennes jaktlag har jaktmarker i det som kallas Trollmarkerna i Stöde. Det ligger vid Rännödbodarna. Berget är mytomspunnet och det finns sägner i mängder som gått generationer tillbaka om troll i berget och väsen i skogen.

På deras jaktmarker finns flera RÅ namn. Det är inte byar eller samhällen det är boplatser med få hus. Det finns tre stycken Källrå, ett Alderrå, ett Krånkrå och ett Rödbergsrå.

Källrå är samma namn som de feminina väsen som man trodde bodde i källorna

Alderrå kan komma från alen som var det viktigaste trädet i fornnordisk mytologi. Som man använde till läkedom. Samerna använde alens röda färg för att måla sina heliga trummor. Enligt den äldsta nordiska folktron skapades människan av alträ… Jag tänker även på Multrå… Kon är det heligaste av djuren i den fornordiska mytologin

Krånkrå – Krånk betyder dialektalt otygg, djävulskap. Har man ”krånk i huset” är det ett väsen/spöke som ställer till trassel… (Bjäran – Bjärtrå?)

Rödbergsrå – När man läser fornnordisk litteratur verkar det som att man från början ansåg att naturen var besjälad och att alla naturelement hade en själ/väsen. Det låter som att Rödbergsrå skulle en gång i tiden kunna ha varit Rödbergssjäl som senare blev rå och sen efter det när kristendomen skulle utrota hedendomen gör om det till troll…

Storråberget på Hemsön

På Hemsön utanför Härnösand ligger på sydsidan Storråberget med Storråhamnen. Det här har en del amatör ortnamnstolkare läst som berget vid den stora ån dvs Ångermanälven.

Det som är intressant är hur man har döpt om Storråhamnen till kristna förtecken. Den heter numera Stora bönsanden.

Runt det här området finns flera saker som skulle gå att kunna härleda till gudinnan Hern /Freja och hennes katter. Bl.a Södre draffuelskatann och Nörredraffuelkatann. Dialektalt så står det ”den bedrägliga kattan” vilket är en rätt säker beskrivning av hur man på medeltiden och en bit in på 1900-talet såg på Freja. Det man kan fundera är om Freja var den största rådaren? Var hon storrået?

Sture Norberg Riksarkivet berättar:

Ända sedan romartiden, grekerna osv. trodde man på att det var gudar i gränsmärken, råmärken. Detta har såklart överförts genom tiderna, men man blev alltmer osäker på gudarna så det blev till troll och spöken vid dessa rå`n som man sa om gränsstenar och råstörar. Och att Rå-namnen ligger på gränser, nuvarande eller forntida, är ju då en självklarhet, de har ju genom sitt namn, att vara ett Rå, satt namnet i folktron, kartan och berättelserna.

På senare tid, nästan nutid, har man mer vetenskapligt, endast konstaterat att det var så det kallades i forntiden, men att det i dag inte har annan betydelse än att vara ett gammalt/eller nuvarande gränsmärke.

Detta är också min ”slutsats”.

Nu följer den långa förklaringen:

Johan Erik Rydqvist skrev Svenska Språkets Lagar år 1850-1874, ledamot av Vetenskapsakademien och Kunglig bibliotekarie. Johan Nordlander skrev en hel del om allt möjligt, mest norrländskt, 1880-1930, och hade väl en del kritik mot Rydqvist tolkningar – Svenska Språkets Lagar. Svensk etymologisk (Den sanna betydelsen av ord, läran och vetenskap) ordbok, Elof Hellquist, 1922.

Elof sammanfattade och redovisade de olika tolkningsförslagen för olika ord, och värderade dem också, med motiveringar för varför vissa förslag var mindre sannolika än andra. Den sjunde nytryckningen av Svensk Etymologisk ordbok kom 1999.

 Det jag menar är att förståelsen och forskningen om ord och dess betydelse har förändrats genom tiderna, det är inte slutsatser skrivna i berg, utan att för den delen frånta den betydelse som folk hade nedärvt genom tiderna. Jag har inte tillgång till Rydqvists Svenska Språkets Lagar, så jag kan inte förklara vad/hur Rydqvist förklarade ordet Rå/-rå.

Men, att rå fortsatte att vara kopplat till troll, vättar och gudar, det ger Hellquist ordbok besked om.

3. rå, råmärke, fornsvenska Ra, råa; samma ord som ra, stång (- rå 1); ofta ingående i ortn. t. ex. Råby; jämför Rör-, Skäl-, Stav- och  Stång-by, där de första lederna ha samma betydelse av ’råmärke’; se författarens artikel om Ortnamn på -by s. 27 f. Jämför Rabenius. 

5. rå, troll, oftast neutrum, i dialektalt vanligtvis feminum, se Bureus Sumlen omkring år 1600: rån bestämd form singularis?, Olof Rudbeck år 1698: siöråner obestämd form, skogzrånen väl bestämd form = norska råa; ofta i sammansättning, såsom skogs-, sjörå, i svensk dialekt även gårdsrå, tomte; ett speciellt nordiskt ord? På grund av biformen svensk dialekt: råd, jämför rådande, har ordet av Lundgren Språkligt intyg om hednisk gudatro, sidan 23, med flera, tolkats såsom med förlorat -d  (= råd, jfr råda, härska och dyligt); säkerligen med orätt: svenskt dialektalt råd beror på senare anslutning till råda eller bör etymologiskt skiljas från rå. Enligt E. Noreen Rå ’vätte’ och jämför hos Dio Cassius (Språkvårdens sällskap i Uppsala förh. 1916-18) egentligen samma ord som rå, stång, med ungefär följande betydelseutveckling: stång> stång använd som råmärke > råmärkets skyddande ande> ande som är fast knuten vid en bestämd lokalitet. Gränsstenar och -pålar var bland annat hos germaner, romare och greker av sakral natur och ha mångenstädes dyrkats eller till och med betraktats som gudaväsen. Övergången till neutralt kön beror huvudsakligen på anslutning till troll, spöke och dylikt.

7. -rå, i norrländska ortnamn (Hälsingland, Medelpad, Ångermanland), t.ex. Gudmundrå, av fornsvenskans Gudmundarädh (till genitiv singularis av Gudmund), Nordingrå (fornsvenskans (Nordungaradh) (Norrdungaradh 1316, men Norungaradh 1314; antingen, därest sistnämnda form beror på skrivfel, deras »radh» som bo i norr, eller, om formen med -rd- beror på oinbildning, ’deras som bo vid Nor el. No-ret’, se nor, jämför med avseende på bildningen under -inge), Säbrå, av fornsvenskans Siöbörädh (egentligen: sjöboarnas rå), Vibyggerå, av fornsvenskans Vibygioradh med flera böjningar (egentligen: vibyggarnas rå, till fornsvenskans: vidher, skog, se ved, eller möjligtvis: Vi, helgedom, se Vi), Ångermanländskans Väl till råd, i betydelsen ’område’. Om andra förslagsmeningar beträffande (härledningen) av -rå se litteratur hos G. Bucht Hednisk kult och -orter i mellannorrland sid. 5.

Förtydligande:

Det i isländskan förekommande uttrycket råd, för samtliga gudarna lever ännu kvar i Norrland (1870-talet), fast såsom en särskild sjögudomlighet; och så har det varit ända in i senaste tider, varit allmän tro, att dessa rån härska över många sjöar. Det torde inte vara något tvivel, att de ofta förekommande namnen RåsjönRåtjern och liknande är bildade av detta rå(d). Man borde också ta hänsyn till att man ofta får den upplysningen av allmogen att orsaken till dessa namn är att det ”varit rå för den och den sjön”. Sannolikt är det även så att rå och rågång, vid några tillfällen ingår i sådana namn. Skulle möjligtvis Rydqvist ha påvisat detta ords rätta etymologiska sammanhang, då han framställer den förmodan, att rå fått betydelsen av gudamakt på samma sätt som terminus, gräns, givit upphovet till myten om en gränsgud Terminus (jämför dock Lundgren, Språkl. Inst. S. 23); så ligger ett bevis för riktigheten av dessa namns uppkomst just i den omständigheten, att åtskilliga platser, där namn innehållande ordet Rå är belägna på gränsen mellan större eller mindre områden.

Tänk på att detta var en slutsats för 150 år sedan, riktig eller felaktig?

Sture